Tranquilo com un grilo

Efter att ha firat var Kajsa med buller och bang bestamde vi att det var dags att bege oss mot mer surfiga trakter och slappt beachliv. Vi kan knappast tanka oss en mer passande plats for detta andamal an Jericoacoara, dar vi befinner oss nu. En liten stad som omges av sanddyner och som endast nas med jeep. Har hagrar ett standigt lugn, dagarna agnas at att sega pa stranden, bad, surf, açai och asnemys. Allt som oftast avslutas de med att sitta och betrakta solnedgangen fran sanddynerna. Om kvallarna gor vi vart basta for att impa pa alla danskungar och drottningar och njuter av livemusik spelad av fantastiska musiker.

Vi har sedan lange overgett konceptet skor, eftersom inget sadant behovs da vi egentligen aldrig lamnar stranden, eftersom den fortsatter in och igenom hela stan. Var landlord pa poussadan dar vi bor berattade om hur ofta han fick se hur stressade turister after ett par dagar i Jeri hamnar i ett helt annat mood och paverkas av standens atmosfar till att halla ett lugnare tempo.

Detta ar nagot vi fatt erfara med rage da aven Kajsas och Linas immunforsvar tycks ha lagt ner allr vad jobb heter och numera bara chillar. Vi hoppas att snart fa fart pa immunforsvaren igen, men tills vidare blir vi kvar har i stan som ar "Tranquilo com un grilo". Ett uttryck vi larde oss forsta kvallen da vi kom hit och som kan oversattas till "Lugn som en syrsa".