Idag har vi varit pa tigersafari, och faktiskt sa sag vi tigrar! Vi sag ocksa apor, faglar, krokodiler och antiloper. Vi akte i en jeep. Vagen till nationalparken var helt crazy. Har ni nagonsin akt i 90 km/h pa en liten gropig landsvag, utan sakerhetsbalte i en oppen jeep? Det har vi gjort! Vi flog som pallevantar, men vi overlevde med ett gott skratt.
Nu vill vi beratta lite om livet har i Indien. Som sa manga varnat for, kande vi for att vanda nar vi kom till flygplatsen.
Fattigdom
Indien skriker efter vatten. Husen som inte ar fallfardiga ar fa, aven om det byggs overallt hela tiden. Det gick trots allt fortare an vad vi trodde att lara sig titta at ett annat hall nar nagon ber om pengar till mat. Och det ar inte bara en elelr tva, det ror sig om miljoner barn, unga och gamla. Vardagen fungerar inte eftersom landet ar sa korrupt. Enligt Singh, var chauffor forsvinner 90 % av landets tillgangar. Ingen vet var de hamnar. De gar hur som helst inte till folket. Singh har ocksa sagt att i Delhi ar allt mojligt. Vill vi t ex se honom dod ar det rattsa latt fixat med lite pengar. Utan risk att bli straffad. Hur kanns det?
Smuts
Vi har aldrig varit sahar smutsiga. Det dammar overallt och pga det daliga vattnet ar lakan och handdukar aven pa relativt bra hotell smutsiga nar de ar nytvattade. I staderna bestar marken av sopor och jord. Det finns inte en tillstymmelse till organisation. Djuren gar som de vill overallt i staden. Vi har lagt upp en bild pa grisar, de holl till 20 m fran vart hotell. Bland second-hand motordelar skuttar det omkring getter, grisar och hundar. Har pa landsbyggden vandrar det omkring hur manga kor som helst. Vi har tom sett doda kor langs vagen.
Pengar och logner gar hand i hand
Vart vi an gar forsoker folk dra i oss och lura oss. Man har inte den blekaste aning om vem man kan lita pa. Pengarna ar nastan inte varda nagonting och det ar jattesvart att veta om vi betalar for lite eller for mycket.
Men vi maste saga att vi verkligen inte angrar att vi akte hit! Det ar ett fantastiskt land pa manga satt. Och alla ar trevliga och upptrader aldrig hotfullt. Man kanner sig lite som en kandis, eftersom bade barn och vuxna ropar hej eller vinkar glatt nar vi gar forbi. Och inte mer an sa. Singh sager att folk bara ar sa glada over att se en vit manniska. Vi kanner oss dock inte alls som backpackers. Med egen chauffor och en arrangerad rundtripp i landet. Det ar vi ocksa nojda med.
Solkram
LinnoKajsa
