Vi lamnade Cusco i mandagskvall och satte kurs mot Ica, dar vi sag fram emot att Ica-Stig skulle ta emot oss med en goodie bag av Icas egna varor. Bussresan var lang och det gallde att halla hart i sin middagsbricka da krangningarna fran sida till sida langs bergssluttningarna emellanat kunde vara nagot i kraftigaste laget. Under hela den 16 timmar langa resan bjods pa underhallning i form av filmer i varierande genre. Forst en klassisk romantisk komedi med Hugh Grant och Sandra Bullock, darpa "Man som hatar kvinnor". Foljande morgon vacktes vi av smurfarnas glada sang och innan vi kom fram hann vi med jordens undergang-filmen 2012 sprangfylld av smaskiga specialeffekter.
Nar vi kom fram till Ica kastade vi oss in i forsta basta taxi som tog oss till den skumma lilla byn Huacachina som ligger mitt bland sanddynerna. Samma kvall satt vi och sloade pa en restaurang, rorande overens om att "det har blir ingen uppesittarkvall" nar en speedad man med smeknamnet Mr Lama kom farandes till vart bord, fast beslutsam om att dra med oss pa en "all you can drink wine tour" med druvtrampning. Ett tillfalle vi inte kunde missa, tyckte vi, och snart befann vi oss mitt i en busslast turister som till en corazón-lat pa hog volym kordes ut till ett av alla wineries som finns har.
Det forsta vi mottes av da vi klev av bussen var en bunt svettiga man som kravlade runt i ett berg av vindruvor. Vi fick en genomgang pa hur tillverkningen av pisco och vin gar till, t ex tvattar inte druvtramparna fotterna, eftersom da tillsattas en speciell smak. Sedan var det givetvis var tur att trampa druvor och detta gjordes i kombination med "all you can drink" vilket inte hade nagon storre betydelse i det har fallet da all you can drink var ytterst lite eftersom det var sa ackligt.
Foljande dag gick i slapphetens tecken, med sol och bad vid sjon, tills vi hyrde varsin sandboard och klattrade upp pa sanddynerna. Efter en svettig march upp pa en tillrackligt hog sanddyn njot vi lange av utsikten innan vi kastade oss utfor pa vara brador och nar morkret foll atervande vi till vart hostel med skor, fickor oc oron fulla av sand.
Trots att varmen innebar att vara vaskor knappt gar att stanga da vi har alla vara lamatrojor i dem istallet for pa oss, kanner vi oss grymt nojda med det mildare klimatet har narmare kusten. Ikvall siktar vi pa nya aventyr.
