Sista dagen i Itacaré kanns sorgligt. Det har blivit en plats som ligger oss varmt om hjartat och vi haller redan pa att kalkylera pa hur mycket pengar som skulle behovas for att kunna aka hit snart igen. Vi har ju liksom anpassat oss till reagge-tempot har i stan och vi ar radda for vad responsen kommer att bli nar vi tar oss ut fran denna paradisbubbla - tycker ni fortfarande om oss fast vi kommer hem prydda med dreadlocks och tatueringar?
Denna sista dag har vi riktigt slappat till oss. Valbehovt efter gardagens suringprestationer och utekvallen med surflararna. Vi firade pa akta Brasilianskt vis med Caipirinhas och samba. Vi hade en toppenkvall, men nojdast med kvallen var var 17-arige surfkompis Lucas som via Facebook berattat for ALLA sina kompisar om hur han varit ute med tre svenska tjejer!
For att inte helt ga upp i allt Brasilianskt och minnas vart kara moderland bjod vi vara harliga hyresvardar pa appelpaj pa dagen. Det blev succé och pajen atnjots samtidigt som vi drog igang ett frenetiskt Uno-parti.
