Tranquilo com un grilo

Efter att ha firat var Kajsa med buller och bang bestamde vi att det var dags att bege oss mot mer surfiga trakter och slappt beachliv. Vi kan knappast tanka oss en mer passande plats for detta andamal an Jericoacoara, dar vi befinner oss nu. En liten stad som omges av sanddyner och som endast nas med jeep. Har hagrar ett standigt lugn, dagarna agnas at att sega pa stranden, bad, surf, açai och asnemys. Allt som oftast avslutas de med att sitta och betrakta solnedgangen fran sanddynerna. Om kvallarna gor vi vart basta for att impa pa alla danskungar och drottningar och njuter av livemusik spelad av fantastiska musiker.

Vi har sedan lange overgett konceptet skor, eftersom inget sadant behovs da vi egentligen aldrig lamnar stranden, eftersom den fortsatter in och igenom hela stan. Var landlord pa poussadan dar vi bor berattade om hur ofta han fick se hur stressade turister after ett par dagar i Jeri hamnar i ett helt annat mood och paverkas av standens atmosfar till att halla ett lugnare tempo.

Detta ar nagot vi fatt erfara med rage da aven Kajsas och Linas immunforsvar tycks ha lagt ner allr vad jobb heter och numera bara chillar. Vi hoppas att snart fa fart pa immunforsvaren igen, men tills vidare blir vi kvar har i stan som ar "Tranquilo com un grilo". Ett uttryck vi larde oss forsta kvallen da vi kom hit och som kan oversattas till "Lugn som en syrsa".

Det stora amazonaventyret

Efter att tre efterlangtade bagage, morbultade men i stort sett intakta, hade atervant till oss i Manaus kunde vi antligen satta igang med att leta efter flodbatar och rosa delfiner. Sa snart vi kopt vara forsta flodbatsbiljetter gav vi oss ut pa jakt efter varsin hangmatta och snart kunde ytterligare 2 kg laggas till var packning. Pa baten var det action! Det gallde att snabbt armbaga sig fram for att fa en plats att knyta upp sin hangmatta, och sedan under natten for att fa en plats att sova. Linn och Kajsa sov ratt bra men Lina hade lite problem med standigt sparkande barnfotter i huvudet.

Vi delade upp resan till kusten i tva delar. Vi stannade till i Santarém och det narbelagna Alter do Chao, dar vi roade oss med kajaktur langs amazonflodens strander och hajk genom regnskogen med macheteforsedd guide i taten. I djungeln sag vi bland annat ett SJUKT stort trad och vi ar tck vare var guide numera skyddade mot mygg. Han larde oss hur man stoppar in handen i ett myrbo for att lata myrorna krylla over huden och lamna efter sig ett valdoftande myggskydd. De bets inte, eller i alla fall inte sa farligt. Dagen var helt fantastisk och avslutades med ett dopp fran baten nar solen gick ner.

Nu har vi hittat ut till kusten och Belémdar vi sitter och kanner att Amazonas levde upp till alla vara forvantningar. Farliga djur, hangmattsnatter, grillad piraya och bastuvarme. Har tar vi en paus och vilar upp oss efter amazonas samt laddar upp infor morgondagens stahej. Kajs fodelsedag ska firas med buller och bang. Och forhoppningvis en G A L E T efterlangtad sushi.

Bra och daliga nyheter

Nu har vi efter ett antal turer kors och tvars over den sydamerikanska kontinenten landat i Manaus, dar agnat oss at manga timmars djup och valbehovd somn, innan vikastat oss over forsta basta açai och strosat langs amazonflodens strand.

Nu till de bra nyheterna. Nog har vi val namt att vara vaskor vaxt till en nastintill orimlig storlek den senaste tiden? Nu har vi sa attsaga blivit av med det problemet. Vi var sa snabba nar vi kastade oss fran flight till flight under resan hit att dessa tunga jattevaskor inte riktigt hann med. Kanske ligger deoch myser nagonstans pa Santiagos flygplats. Inget mera tungt slapa! Den daliga nyheten, ja vara vaskor innehaller ju ett och annat som skulle kunna komma val till pass nagon dag. Sa vi hoppas trots allt pa ett snart och kart aterseende av vara vanner!